Tiden rinner, flyter, flodar fram och jag med den. Tiden gar fort. Volontarprojektet ar nu over. Det var med tarar i ogonvrarna jag tog farval av elever och larare pa skolan, ar helt saker pa att jag, irlandskan och skottskan (som inte ar ngn bibliotekarie utan en pensionerad lakemedels kemist) hamnade pa den basta skolan. Manga av de andra volontarerna hade problem med lokala larare som kande sig hotade och absolut inte vill ha dem dar, men pa var skola blev vi endast valkomnade med oppna armar. Vi blev t o m hembjudna till en av lararna, dar vi fick sitta och ata medan hela storfamiljen pa 20 personer satt och tittade pa :-) Jag funderar pa om mina tre veckor (for jag jobbade ju bara i tre veckor, en veckas introduktion) har gjort ngn skillnad. Ja. Jag tror faktiskt det. I want to believe. Fran dag ett forsokte jag att behandla varje elev som en enskild individ och inte bara en del i en konturlos massa. Till en borjan blev ungdomarna bara osakra och forvirrade av all denna personlighet, men nanstans i mitten av vecka tva markte jag hur saker och ting borjade forandras, radikalt. Med viss hjalp av gurun som tolk gick vi igenom vad eleverna ville bli nar de blev stora och plotsligt hade jag bade ingenjorer, larare, piloter och en och annan Bollywood-skadis i klassen.

De flesta av barnen pa skolan tillhor stamfolket Mina. Detta folk, som omnamns for forsta gangen i de 2400 ar gamla vedaskrifterna (redan har beskrivs de som stolta, vackra och kopparblonda) bor enligt senaste ron vara attlingar till den fornstora Indus-kulturen som var forst pa var planet med att borja bruka jorden. I dag utpekas Minas som ett kriminellt stamfolk, utanfor kastsystemet, beyond kastloshet. Men aven har finns det vagar att ga, stigar att vandra. Det finns alltid stipendier att soka. Pa alla statliga universitet och statliga ambeten finns ett kvoteringssystem med oronmarkta platser for stamfolk och kastlosa. Indien forandras. Pa manga satt ar Indien grasligt och gruvligt, men samtidigt kan ingen beskylla Indien for att vara ett helt omojligt land. Allt ar mojligt. Indien ar allt.

Och jag tror att jag kanske lyckades formedla det, om inget annat.