Det har varit valdigt, valdigt, valdigt svart att kommunicera ut fran campen dar vi bor eftersom vi har strom ungefar 2 timmar per dygn och under dessa tva dyrbara timmar ar strommen minst sagt… hm, sviktande, vilket ar en smula frusterande efterso jag har sa otroligt mkt jag vill skriva om! Men jag far gora ett forsook att skriva korta inlagg som jag forhoppningsvis hinner lagga ut…

Jag har nu bott pa campen utanfor Lalsot I en vecka och jag kanner nan sorts blandning av frid, djup vordnad och en enorm tacksamhet. Vordnad infor landskapet och de manniskor som bor har, tacksamhet over att jag verkligen tog mig ivag, att jag antligen antligen lever min drom!