... och desinfektionsgel, öronproppar och hemsnickrade sultanbrallor, vårservetter och snabbuppladdningsbara batterier, kardborresandaler och en spork, konservöppnare och Resorb, värdebälte och tandborste, reselakan och solskyddsfaktor, tvättlina och klyftskylare (egen uppfinning), hopvikbar dagsryggsäck och försäkringskort, heltäckande linnekläder och Immudium Plus, vaccinationsbevis och Postafen och leukoplast och The Rough guide to Rajathan och resehanduk och plånbok och pass och jag tror att jag kanske, men bara kanske börjar känna mig en smula förberedd, eller kanske inte alls...
Men på nätterna, i mina drömmar tycker jag mig ibland kunna höra henne viska mitt namn. När blir man egentligen förberedd, redo, klar? Vad är det att förbereda sig, att förstå? Vad kag jag egentligen göra mer än att slappna av, sänka garden och viska tillbaka, Mata Barath, snart möts vi igen. Under helt andra former. Den här gången har jag ryggsäck. Den här gången landar jag ensam, namnlös, naken. Endast ikädd mina förväntningar och min längtan...
Antal timmar kvar till avgång: 36
Phir mileynge
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du måste, måste, MÅSTE rapportera ifrån längbortistan!
Stora Kramar!
ja, jag ska absolut rapportera, hoppas bara att det finns nån sorts internet som i a f fungerar ibland... Däremot är jag lite osäker på om jag kommer att kunna lägga upp ngr bilder så kanske få "bilderna" bestå i mitt målande språk och så får jag visa alla bilder när jag kommer hem och så ser inget ut som ni tänkt er... well
Kram.
Spännande spännande spännande! Inser att du ju redan rest... hoppas dina förväntninar blir uppfyllda! Stora lyckokramar//Maria & Tuva
Skicka en kommentar